Små plastpartiklar skadar djur 24 maj kl 12:10 – Vetandets värld | Sveriges Radio

Spännande program om mikroplaster i Vetandets värld.

Små plastpartiklar kan ta sig in i vävnader på djur och orsaka skador och inflammation. Nu görs allt mer för att begränsa utsläppen av plast.

Källa: Små plastpartiklar skadar djur 24 maj kl 12:10 – Vetandets värld | Sveriges Radio

Bra att journalisten tar med olika forskare kring samma tema för att bredda diskussionen.

För mig var det extra spännande att höra Lundaforskarna prata om sin forskning då jag bara har läst deras publicerade artikel innan. Problemet med den artikeln är att de har tillsatt så ohyggligt höga halter av mikroplastpartiklarna. Antalet var i deras undersökning i grova slängar 1000 gånger högre än koncentrationen av virus i vattnet – vilket inte är lågt i sig.
Man kan få negativa effekter av de flesta ämnen, och i detta fallet partiklar, om man bara tillsätter dem i tillräckligt hög koncentration. Det är ju grundläggande kunskap. Tyvärr tror jag att det är fallet i deras undersökning.

Så därför var det verkligen bra att de uttryckligen sa att de inte visste hur de naturliga halterna var samt att de antagligen/möjligen låg över de naturliga halterna.

Och det var bra att journalisten ställde frågan – det är nog första gången som jag hör en vetenskapsjournalist ställa en kritisk fråga inom detta fältet.

 

 

Miljögifter och diabetes

Ännu en rapport som visar på kopplingen mellan nya kemikalier och sjukdomar.

http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/sambandmellanperfluoreradeamnenochdiabetes.5.199b927a142ea1fe124a7.html

Forskarna hittade samband mellan den allmänt förekommande kemikaliegruppen perfluorerade ämnen och störningar i insulinproduktion, dvs diabetes. Perfluorerade ämnen används främst för att göra textilier vatten- och smutsavvisande men även i många andra produkter.

Perfluorerade ämnen började användas under femtiotalet och under sjuttiotalet började man upptäcka kemikalierna i blodet på patienter. Ämnesgruppen är klassad som ett persistent organiskt miljögift av FN.

Vi vet sedan tidigare att kemikalier i ämnesgruppen kan orsaka cancer och har hormonstörande effekter.

Så den senaste undersökningen från forskarna i Uppsala är ännu ett bevis på att samhället måste våga ta tag i riskerna med nya miljögifter – även om vi inte kan impregnera våra regnkläder lika billigt.

Öronmanet - numera ovanlig Vi tar inte riskerna med de nya kemikalierna på tillräckligt stort allvar – och vi har tyvärr ingen aning om synliga förändringar i miljön, tex försvinnandet av öronmaneten ovan, har samband med förekomster av nya miljögifter.

 

Krafttag nu!

 

Skräp i havet – besök vår undersökning i Lysekil

Hur mycket marint skräp finns det i en gästhamn?

Under Västerhavsveckan i Lysekil studerar forskare från IVL Svenska Miljöinstitutet hur mycket marint skräp det finns i hamnvattnet. Syftet är att belysa nedskräpningens risker och visa på källorna till skräpet samt komma med förslag på hur samhället kan minska denna nedskräpning.

IVL undersöker hamnmiljön under onsdag och torsdag denna vecka (11:00 till 16:00) och sammanställer resultaten till en pressträff fredag klockan 15:00.

Journalister och intresserade inbjuds att delta både i provtagning och analyserna.

 

Kontaktperson

Fredrik Norén, IVL Svenska Miljöinstiutet,

031-708 65 05

vxl.: 08-598 563 00

www.ivl.se

 

Skäp i havet

Fimpar och frigolit i dagvatten efter ett skyfall

 

Murar runt forskningsresultaten?

Att läsa en vetenskaplig artikel kostar mellan 25 och 35 $
I dessa tider med kreationism och allmän vetenskaplig villfarelse – skall inte vi forskare vara glada att folk vill ta av sin fritid för att läsa om våra resultat?

Lösningen kallas Open acess och innebär att publikationerna är fritt och gratis tillgängliga – för alla. Nu börjar nationella forskningsfinansiärer kräva det av dem som får forskningsstöd  vilket är mycket bra.

För är det inte konstigt att de som skapar kunskap gör nästan hela arbetet och sedan skördar förläggarna hem förtjänsten. Forskarna genomför forskningen, oftast med statliga medel, de granskar därefter varandras texter utan ersättning, på arbetstid oftast betalad av staten, och sedan kan de få prenumerera på tidskrifterna via sina universitetsbibliotek för en nätt slant.

Som exempel kan nämnas en riktig dyr: Marine Ecology Progress Series, € 4975 per år (en 10% höjning sedan 2012), men det finns givetvis billigare runt €1000 per år ner till de riktigt billiga på ~€200 som Science och Nature.

Men vill man bara köpa lösnummer av en artikel brukar det kosta runt 20-40 USD.

Jag tror inte att det är denna väg vi skall gå om vi vill stimulera näringslivet att utveckla ny miljöteknik. Jag är helt övertygad om att fritt tillgängliga forksningsresulttat är en rik och mycket bra källa att ösa ur för entreprenörer och innovatörer.

Så en uppmaning till alla forskningsfinansiärer och forskare – fortsätt med open access och fortsätt kräv open access.

På så sätt bekämpar vi den spirande anti-naturvetanskapligheten samt stöttar samhällets möjlighet att själva dra sina slutsatser av nya och gamla forskningsrön.

 

Ålgräs - Zostera marina

Kunskap om havsekosystem: 20USD

 

 

 

 

Micro-litter and microplastic

Here comes a letter I wrote to a colleague in the field of microplastics as a respons to his ideas for a presentation of his. It could be interesting for some of you.

Dear colleague!

Thank you for your question.
Tricky question – and I am not sure that my ideas is in line with yours 😉 But I will gladly answer in some way.

First of all I am not sure anymore that micro-plastic is such a great environmental problem… But it is always a matter of size of the litter:
1. if the litter is large (larger than ~1dm) it is mostly a littering problem on bottoms and on shores since no animals eats large litter particles. But by saying this I am aware that I have very little knowledge of the flow of plastic additives (BPA, ftalates, flame retardants, etc) or monomers from the plastic litter to the environment. 
2. If the plastic litter is smaller (1dm – 0,1 cm) it is a known problem and a hazard to the wildlife. Birds, fishes are caused harm. I think this is a well-known fact. But still it is effects only on those species that eats those particles and not general effects.
3. If the particle is small (1mm -10um -> nanometers) we have no idea about the hazards. At least not a consensus within the scientific community – but that is due to very few studies done. The particles could as well go through the animal without harm or be taken care of by the animals own de-littering mechanisms ( I am thinking of the Mytilus edulis production of pseudo-faeces). Those animals lives with large amounts of natural litter, such as cellulose, detritus, sand grain and sediment grains.
And is plastic the worst material? Could bio-degradable materials (paper, wool, cotton, cellulose polymers etc) be even more harmful since they are broken down in the stomach by bacteria and then leave the harmful substances inside the organisms? The process is driven by concentration gradients and the fugacity of harmful substances inside animals and plastics that is not broken down could as well collect organic pollutants from the animal in the passage through the gut. I am aware of papers that can measure POP transport into animals from spiked plastic. But still we need to study it better.

I think that the most important thing is to:
a. Develop cleaning technology for storm-water run-off and municipal waste water treatments. Since most of the particles we find in the sea is textile fibers (both polyester and natural material as wool and cotton)
b. Teach people to take care of their waste. Every generation needs to be learned proper care of our common environment. Litter in the city will often become litter in the sea.
c. Criminalize littering (it is done but could be implemented better)
d. I don’t think stopping plastic production is a good way forward, but my proposals are only slight different:
Stop addition of harmful additives in plastic polymers, textiles and even biodegradable material! It is not the plastic itself that are the problem – it is the additives (according to me and my colleague Kerstin Magnusson). A much stricter law against harmful additives, colours and pigments must be evolved. This will also improve human health in a large scale since we know there is endocrine/hormonal problems from the very same substances. I would argue that this point is the most important of all.

But I am willing to change my mind when we get more information from scientific work. On micro-plastics I really miss real data on occurrence and effects.
We still use our sampling method that can produce blank samples and quantify the contamination during sampling. We often se plastic particles from ship-hull epoxy and ship antifouling paint that are from the research vessel itself. And I am a little bit critic to the use of ordinary plankton-nets as sampling equipment since we can’t make blanks with that method.

My basic opinion is of course that we should have no anthropogenic harmful particles/litter in the sea. But at the moment I am not sure that microplastic is such an import problem compared to heavy metals and toxic substances (TBT, PAHs, PCB, dioxins and all the new substances – medicines, hormones, PFOS/PFAS, etc, etc, etc)

Microscopic fibers

Are plastic more harmful than wool fibers?

 

Lite musslor i år?

Flera vänner har kommenterat att det verkar vara lite blåmusslor i år. Det märks nu på sommaren när barnen skall ha blåmusslor till krabbfisket.

Själv har jag inte märkt det då jag mest snorklar och ser gott om stora blåmusslor på bottnarna. Men frågorna fick mig att fundera på om det kunde ligga något i det hela – oftast gör det ju det.

Orsaken till att det är mindre musslor i år i vattenbrynet är att det har varit två isvintrat i rad. Då försvinner de flesta musslorna som skrapas bort av isen. Och med musslorna försvinner även sjöstjärnorna som äter av musslorna, vilket en observant observatör observerade.Blåmussel larver

Men även om blåmusslorna har tagit stryk i ytan är det ingen fara för dem. Blåmusslor är mästare på att föröka sig och larverna sprids långa sträckor då de är planktoniska, dvs svävande, i två-tre veckor. Det är ganska slumpartat om larverna vinner konkurrensen om plats på våren och sommaren, det finns många andra marina djur som vill sätta sig på alla lämpliga ytor. I år noterade jag att havstulpanerna verkar ha vunnit det lokala derbyt på Stångehuvuds yttersta spets men det fanns tusentals med små, centimeterstora musslor vilka satt inne i skrevorna.

Så blir det ingen isvinter i år så är dom säkert tillbaka nästa år igen.

 

 

Miljöteknik för ett friskare hav

Miljöteknik är vägen framåt

Det är lätt att som miljövetare bara nämna problemen och glömma nämna lösningarna.
I vårt kunskapsföretag arbetar vi dagligen med både miljöproblem och deras lösningar inom miljöteknik. Vi utvecklar också egna innovationer inom marin miljöteknik. Så vi diskuterar mycket runt fikabordet hur vi skall nå det hållbara samhället. Vi ser problemen med vårt moderna leverne, men vi ser också de stora fördelarna och vi diskuterar mycket hur vi kan behålla fördelarna men minska nackdelarna – det är väl det vi alla vill?

Havet är så extremt värdefullt att vi måste ta hand om det på allra bästa sätt. Vi förlorar mycket livskvalitet och enorma inkomster på att inte förvalta resursen Havet.
Övergödning, överfiske, miljögifter är effekter av mänsklig verksamhet och skadar egentligen främst oss själva. Ur ett geologiskt perspektiv försvinner snart det mesta av vår påverkan – men upptäcker samhället miljöproblemen kommer vi oftast gemensamt överens om att vi vill minska eller åtgärda problemet; Ibland är det en medvetenhet hos konsumenten / kunden det som förbättrar situationen genom att köpa bäst tillgängliga produkter, ibland en stark miljömedvetenhet hos ett företag  vilket leder till stora och viktiga förbättringar. Ibland är det samhället som går in och styr miljöpåverkan med lagar och regler.

Men gemensamt för all förbättring är att det sker inom ett öppet och fungerande samhälle – där marknadsekonomin styrs av kundernas behov och företagens innovationsförmåga samt en demokrati som öppet kan diskutera både problem och åtgärder samt ha ekonomiska och kunskapsmässiga resurser för att nå politiska mål.

Utveckling av miljöteknik, kundmedvetenhet samt lagstyrning tror jag är de viktigaste faktorerna för att åtgärda problemen för att  ha kvar ett fungerande och ekonomiskt välmående samhälle.

Värmer havsvatten med ånga

Tester av renare för barlastvatten

Omsätter vi detta i praktiken för ett aktuellt exempel – plastskräp i havet, tror jag att vi kan nå framgångar genom att 1. Förbättra reningsverkens effektivitet för att sortera bort mikroskopiska plastfibrer 2. Införa partikelrening av dagvatten  4. Fortsätta bygga ut återvinningssystemet för plast och sträva efter hög återvinning i hela världen, inte bara lokalt 5. Minska användandet av plast i förpackningar, alternativt använda biologiskt nedbrytbara plaster

I dessa fall går samhällets strävan hand i hand med utveckling av ny miljöteknik.

Hormonstörande ämnen stör våra hormoner

Våra barn och ungdomar får en allt tidigare pubertet. Något som både forskning och min vän läraren kan vittna om. Och detta är säkert kopplat till att danska mäns fertilitet sjunker beroende på bekämpningsämnen i grundvatten.
Orsaken är att ämnen som liknar våra naturliga hormoner ökar i vår omgivning. Det kanske inte är ett ämne i sig självt som är boven – utan samverkan mellan tiotals, ja hundratals, olika ämnen som vart och ett ger våra barns kroppar en skjuts framåt mot en för tidig pubertet. Vad som händer med våra vuxna kroppar vet jag inte på rak hand, men det är nog inte på den positiva skalan.

Vi vet detta! Ändå vill man inte ta krafttag mot dessa miljögifter – och nu pratar jag inte bisfenol A specifikt. Var femte år (ett påstående baserat på känsla) tillsätts en utredning som gång efter gång visar på att det finns risker med många ämnen. Men det vet vi ju redan!!!

Det ger en känsla av handlingskraft att tillsätta utredningar kring redan utredda risker. Men inga lösningar.

Vår oro för våra barns hälsa och välbefinnande skall tas på allvar. De plasttillverkare som är först ut på marknaden med nya plaster utan mjukgörare eller med lägre läckage av bisfenol A kan vinna marknadsandelar. Jag vill i alla fall tro på att marknadskrafterna och uppfinningsrika problemlösande företag kommer med lösningar. För deras barns skull om inte annat.

En vacker havstulpan

Havstulpaner är vackra men oönskade

 

Valet av bild baseras på att vi fortfarande kan mäta upp höga halter av det hormonstörande ämnet TBT i flera småbåtshamnar. Man vet att honsnäckor utvecklar penis och blir sterila. Läs mer här.

Sedan har vi de andra stora grupperna av hormonstörande ämnen – ftalater (mjukgörare i plaster), POC [klororganiska ämnen) samt PFOS (teflonämnen) vilka är förträffliga i produkten. Men inte i de djur där de till slut hamnar. Läs mer här.

Vi har inte diskuterat miljögifter speciellt aktivt de senaste tjugo åren. Men nu är det dags igen!

 

 

 

Späckhuggare i Skagerrak

Lysekilsposten skrev i början av januari att fiskare hade sett en späckhuggarflock utanför Smögen. Fantastiskt. Nu skrev dom i och för sig att det var en bra bit väst om Smögen, närmare bestämt mellan Norge och Danmark. Och där finns många arter av valar ganska regelbundet.

Gillar man att segla utomskärs och håller sig observant är chansen inte dålig (= relativt god) att få se olika marina däggdjur såsom späckhuggare och tumlare. Mycket bättre än fågelskådning i mina saltstänkta ögon.

Några av mina största naturupplevelser har varit att se marina däggdjur och ovanliga fiskar utanför kusten. Två gånger har jag sett späckhuggare i yttre Skagerrak – magiskt och majestätiskt. En annan gång såg vi på håll en flock delfiner som antagligen jagade sill och gjorde fantastiska krumsprång över vattenytan. Men sedan kan jag ju inte låta bli att nämna de två söta exemplaren av klumpfisk (Mola mola) som vi såg mellan Hållö och Väderöarna.

Just sträckan Smögen – Väderöarna brukar vara bra för att se tumlare, främst om det är relativt stilla med lite vågor.

Nu har jag ingen bra bild på marina däggdjur, så bilden får faktiskt bli det helt motsatta – ett litet litet plankton (larvstadie av så kallade copepoder) vars större släktingar krilllen är stapelföda för havets giganter – blåvalarna.

Larv  av ett copepodkräftdjur - nauplielarv

Planktonlarver

 

 

 

 

http://www.valar.se/index.php

Vårblomning i Gullmarsfjorden

Idag var den inre delen av hamnen extra brun och det tyder nästan alltid på att det är gott om växtplankton i havet. Är det brunt kan det i och för sig även vara brunt, humöst, färskvatten som kommer med regn och smältvatten. Men idag var det en riktig god vårblomning.
Ett vårtecken så gott som något.

Förra veckan var de de gamla vanliga kiselaglerna som förekom rikligt men denna veckan var det något mer ovanligt – euglenoiden Eutreptiella braarudii.

Trots sin rikedom på små gröna kloroplaster (den kan alltså fotosyntetisera), vilka syns tydligt i bilderna, har den också två eller fyra flageller som den kan simma runt med. Antagligen för att hela tiden komma upp mot ytan för att fånga solljus men inte för ytligt och därigenom skada sig på för starkt UV ljus.

Eutreptiella braarudiiJag har inte mätt antalet Eutreptiella per liter men gissar på några miljoner per liter. En tumregel verkar vara att vattnet börjar färgas av plankton vid en täthet på cirka 1 miljoon per liter.

Eutreptiella braarudii Eutreptiella braarudi Så kittlar det på tungan när du vinterbadar, kan det vara en Eutreptiella.