Om Fredrik

Marinbiolog med specialitet plankton och utveckling av vattenrenare. Det ni! En smal nisch som passar mig ypperligt. Disputerade på institutionen för marin ekologi/marin botanik vid Göteborgs Universitet med en avhandling handlandes om planktonekologi och en ny art av parasit i dinoflagellaten Dinophysis. Startade 2003 det marina kunskapsföretaget N-research som idag består av tre marinbiologer. Våra uppdrag omfattar tester av vattenrenare, tex oljeseparatorer samt barlastvattenrenare, tester av båtbottenfärg och miljöutredningar.

En blöt länk – undervattenskamera i gullmaren

Denna undervattenskamera måste bara rekommenderas för alla som är intresserade av livet under ytan:

http://uw-observatory.loven.gu.se/uw1.shtml

Just i kväll är det mycket småtorsk vilket är mycket roligt. Hoppas dom stannar vid kusten och inte simmar ut i nordsjön. Orsaken till det skulle vara att de kommer som små larver från Nordsjöpopulationen och driver med strömmarna in mot våra kuster, och att de efter ett år (osäker på exakt ålder) simmar tillbaka till Nordsjön.

Så håll tummarna för att de trivs i  våra vatten.

Länken nedan öppnas i din mediaspelare (antagligen windows media player)

UW observatory Kristineberg Marina Forskningsstation

 

 

 

Brunt ofarligt vatten

Som en kommentar på mitt eget inlägg om vad det är som orsakar det bruna vattnet i Gullmarsfjorden just nu måste jag säga att det är väldigt lite Lingulodinium i vattnet 😉

Jag tänkte att jag skulle kolla om det fanns PST gifter i vattnet med hjälp av en god vän på universitetet som kan analysera dylika saker, och sagt och gjort var tre prover tagna. Men när jag analyserade proverna på vilka organismer som blommade visade det sig att det var en helt vanlig Ceratium blomning. Och Ceratium är en mycket vanlig dinoflagellat, dvs, encelligt växtplankton som är lite brunaktigt i färgen.

Och dessa alger har aldrig rapporterats vara farliga. Så hummerfiskare  – det är bara att sumpa på!

Tre donflagellater i GullmarsfjordeBilden ovan visar tre dinoflagellater från Gullmarsfjorden fredagen den 29:e september. Från vänster: DInophysis acuta, Lingulodinium polyedrum samt Ceratium furca. Fokus ligger som sagt på LIngulodinium i denna bilden och dess diameter är cirka 50 mikron, 0,05 mm. Förstoring 630 gånger.

Brunt vatten för hummerfiskare

Den första måndagen efter 20:e september är det hummerpremiär. Klockan 07:00 närmare bestämt. För de fiskare som kastar i sina tinor är vattnet ovanligt brunt och vattnet skummar mer än vanligt. Orsaken till detta är en kraftig blomning av dinoflagellater. Blomning av dinoflagellaterna Ceratium och LingulodiniumBilden ovan visar hur vattnet såg ut i mitten av september och är fotograferat i 100 gångers förstoring. Arterna som dominerar är dinoflagellaterna Ceratium tripos (de spetsiga cellerna som ser ut som Eiffeltornet) och Lingulodium polyedrum (de svartacellerna som är synligt kantiga – därav namnet polyedra : många hörn).

Dinoflagellaten Lingulodinium är rapporterad som giftig med ett innehåll av det paralytiska musselgiftet PST. Den är även självlysande, fosforoscerande och är en av många dinoflagellater som skapar den vackra marelden.

Angående giftet så verkar det inte vara potent, eller ens finnas, i denna blomningen. detta då vi åt ett antal färska lokala ostron i går utan några som helst biverkningar!

Mer finns att läsa om denna vackra och spännande art här.

 

Mikroskräp i media

Inte för att det är skräp att skriva om skräp. Snarare tvärtom!

Läs gärna en artikel i GP om mikroskopiskt skräp, där vi intervjuas om mikroskräp i havet ( http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.688163-stora-hotet-finns-under-ytan ) eller ladda ner ett pdf-exemplar här.

Det var en bra artikel tycker vi. Balanserad men ändå rak i budskapet att det är ett allvarligt problem med mikroskopiskt skäp – inte bara synligt ”vanligt” skräp.

Därefter gjorde P1 Morgon en uppföljning där vi återigen åker ut till havs och letar strömrosor av skräp, deras fokus var mer på de mikroskopiska partiklarna vilket framgår när man lyssnar på reportaget. Denna länk leder till reportagets websida eller direkt till intervjun med Fredrik Norén eller Naturvårdsverkets Sverker Evans. Länkarna kan öppnas i tex windows mediaplayer.

Plast i havet – På besök i skräpbältet

Efter midsommar hade vi besök av två journalister från GP. Vi åkte ut till något som jag har viljat undersöka länge – nämligen det bälte som bildas mellan Jutska strömmen och Baltiska strömmen/svenska kustströmmen. Precis i denna zon har jag ofta sett massor med plastsskräp när jag har seglat till Danmark från Lysekil. Skulle det finnas även denna gång? Vi hade tyvärr inte tid att rekognosera förekomsten innan journalisterna kom på besök, då arbetsbåten Galathea var på varvet, så besöket skulle bli extra spännande för alla deltagare. Flera seglare som jag har pratat med har sett samma fenomen och en berättade att det var mycket mycket större förr, dvs tjugo trettio år sedan. Detta stämmer även väl med det faktum att det har blivit renare på våra stränder efter att IMO successivt har infört regler för dumpning av avfall till havs.

Storlek cirka 1,5 cm

Bilden ovan kommer inte från vårt besök i förra veckan utan är en äldre bild. Men det var precis samma partiklar som vi hittade i strömrosen. Och det var många partiklar. Många fler än vad vi hittar i övriga prov längs kusten.

Och visst är det onaturligt. IMO regleringarna för sjöfarten har tydligen  inte räckt till. Men det behöver inte komma från sjöfart. Det kan lika gärna komma från vanligt skräp på landbacken som sköljs ut till havs med floder och regnvatten. Det återstår att se.

Vidare återstår det att se om det är farligt i större utrsäckning  – och inte bara en onaturlighet. Vi vet att sjöfågel och fisk äter plastbitar i havet, så risken är tyvärr stor. Men vidare studier får kvantifiera riskerna och ställa dom i proportion mot många andra risker coh påverkan från vårt moderna samhälle.

Vattentemperatur i Gullmaren och sjöpungsodling

Från kontorsfönstret ser vi ut över ett bistert vinterväder på Gullmaren denna dag före julafton.

För att se vattentemperaturen i fjorden kan man gå in på Kristinebergs hemsida och leta upp deras väderstation on-line:

http://www.weather.loven.gu.se/

Tyvärr verkar inte vattentemperaturen fungera idag. Men det står just nu -12 grader och östlig vind, 8 sekundmeter.

Då vi har fått ett uppdrag i att studera de ekologiska effekterna av ascidieodling (sjöpungsodling på svenska) så letar vi aktivt efter en bra arbetsbåt att ha på vintern. Stabil, trygg och snabb med hytt för all elektronisk utrustning och värme… Det är bara att inse att vinterarbete på havet kräver sin utrustning.

Bifogar en länk på bilder från en musselodling utanför Lysekil som är överväxt av sjöpungar. Detta är ett mycket stort besvär för musselodlaren som har investerat stora pengar i tid och material för att odla musslor.

http://picasaweb.google.com/PicturesfromNresearch/20100917CionaTralebergskileLysekil#

Sjöpungar - ascidier på musselodling utanför Lysekil

Med detta sagt önskar vi god jul!

Försurning av havet – inte bara negativt

Dr Sam Dupont med kollegor på Kristinebergs Marinbiologiska forskningsstation har studerat hur larvbildning hos solsjöstjärnor (Crossaster papposus) påverkas av sänkt pH (fulltext här). Det dom fann var att sjöstjärnelarverna gynnades av sänkt pH. Tvärtemot de rådande hypoteserna kring försurning i havet som säger att organismer med skelett av kalciumkarbonat kommer att få problem med skelettbildningen (läs mer på  denna länk på Havet.nu). Sänkt pH i havet är ju det som förespås när ytvattnet tar upp mer koldioxid från en höjd koncentration av atmosfärisk koldioxid.
Därför känns det mycket skönt att få positiva resultat från forskarna som visar på att det kanske inte är så kritiskt som vi har befarat. I alla fall inte hos just denna arten och i detta försöket.

Bilder på mikroskopiska plastpartiklar

På denna länken kan man se ett urval av bilder på mikroskopiska plastpartiklar, naturfibrer och partiklar från vägslitage.

Länk 1, sorterade per utseende

Bild på mikroskopiska röda fibrer

Röda fibrer från olika stationer längs kusten

länk 2, från Norrbyn utanför Umeå

Bild på partiklar från Norrbyn

Partiklar från Umeås "rena" vatten

länk 3, från Landsortsdjupet

Bilder på partiklar från Landsortsdjupet

Bilder på partiklar från Landsortsdjupet

Det är viktigt att tänka på att det inte bara är plast i partiklarna. Av fibrerna som vi har analyserat med FTIR metodik är det cirka 60% som är naturfibrer (ylle och bomull) och cirka 25% som är fibrer av plastpolymerer, dvs plast. De sista 15% av fibrerna kunde vi inte bestämma till material.

Men därmed inte sagt att naturmaterial inte är farligare, ur ett ekotoxikologiskt perspektiv. Plast adsorberar organiska miljögifter mycket bra men det innebär även att de inte släpper ifrån sig organiska miljögifter. det kan däremot naturfibrer göra då dessa kan brytas ned i djurmagar av enzymerna där. Och när materialet som gifterna sitter på försvinner ökar koncentrationen gradvis medan partikel bryts ned och då övergår gifterna till djurets vävnad i stället. Med partiklar av plast behöver det inte vara så då dessa antagligen inte bryts ned i djurmagar. De kan tillsammans med gifterna passera mag-tarm kanalen utan att övergå till djuret.

Detta är en hypotes vi har. Hur det egentligen förhåller sig återstår att se.

Med svarta partiklar från asfalt och gummidäck är det dock en helt annan sak – de är bevisat farliga i sig själva och utsöndrar bland anant PAH löpande och är starkt misstänkta till att vara cancerogena.

Blogg om vetenskap

En gammal parallell-kursare till mig driver en mycket aktiv blogg om fladdermöss, biologi och vetenskap – copybat.

Det är mycket intressant att se andra f.d forskare som tar plats i samhället och använder sin forskarutbildning på olika sätt. Johan Eklöf som driver bloggen har bland annat skrivit en bok om Djurens evolution (kolla här). Och det imponerar verkligen på mig som själv vill skrivaminst två böcker inom biologi. Den första skall vara en heltäckande ”flora” över encelliga protister i svenska vatten, dvs det som vi i vardagligt tal kallar växtplankton. Den andra boken skall handla just om vår antropocentriska inställning till andra organismer. Ja, ni vet den inställningen att ju mer lik en organism är människan eller en vacker orkidé – desto ”högre” står den evolutionärt. Helt fel! Tänk att vi fortfarande undervisar stora delar av gymnasie- och universitetsstudenter i 1800-tals biologi där vi pratar om växter, djur och lägre organismer. Här finns det rejäla spadatag att ta.

En annan inspiratör till min blogg är den något mer grön-filosofiska natur-romantiska bloggen från Calle Bergil, En blogg om Gud. Han jobbar dagligdags som miljökonsult på Norconsult och har en djup kunskap om naturen vilket alltid imponerar på mig som aldrig fick vara med i fältbiologerna. Dessa fanns tyvärr inte i Lysekil under min ungdom. Det är också intressant ur ett samhällsperspektiv att diskutera om vad vi som yrkesbiologer egentligen har med oss i ryggsäcken som fyller ett behov i samhället och på arbetsmarknaden. Jag arbetar som miljökonsult och får min utkomst av det, men vi vill gärna själva kalla oss för ett kunskapsföretag. Vi erbjuder kunskap och erfarenhet inom marinbiologi och miljö till samhället och näringslivet för att vi är en del av samhället. Vi fyller en mångt mycket viktigare roll i att påverka samhällets natursyn eller ändra dess reella naturpåverkan ute i samhället som kunskapare/konsulter än vad vi någonsin kunde göra som universitetsanställda.

Detta skriver jag efter att ha läst en insändare från flera prominenta akademiker i Uppsala nya tidning. Dom skriver att det är viktigt att forskare tar större del i samhället och att politiska beslut skall föregås av forskarkunskap. Tyvärr låter det i mina öron mer som att de fokuserar på möjligheten att få ut mera forskningspengar och stärka sitt inflytande i samhället än att anpassa universitetens syn på sin verksamhet kontra samhällets behov. Denna spännande diskussion skall vi dock fortsätta med en annan dag.

Mikroskopiskt skräp i havet, del I – bakgrunden.

Havet är fyllt av mikroskopiska människoframställda partiklar. Långt fler än vad vi tidigare har trott. Vi har tidigare helt enkelt inte sett denna minsta nedskräpningen av havet  – då partiklarna är mindre än vad som syns för blotta ögat.

Mikroskopibild på fibrer och plankton

Mikropartiklar i havet

Problemet uppmärksammades 2007 av KIMO Sverige * efter att de hade låtit genomföra en studie för att se om det fanns lika mycket små plastpartiklar i svenska vatten som det fanns i Engelska vatten enligt tidigare rapporter. Vi som genomförde undersökningen var N-research och projektet passade min bakgrund som planktolog väldigt bra. Det vi hittade i havet på svenska västkusten var alarmerande höga halter av mikroskopiska antropogena partiklar. Cirka tusen gånger högre halter av partiklar, som vi identifierade som antropogena, jämfört med tidigare undersökningar. Orsaken till detta var just bakgrunden som planktonforskare. Vi hade nämligen mycket mer finmaskiga håvar jämfört med tidigare undersökningar. Vi använde håvar med maskor på  20 μm jämfört med tidigare 500 μDenna enkla skillnad låter oss hitta en stor mängd partiklar som tidigare inte har varit kvantifierade. Tidigare undersökningar hittar cirka 0,1-10 plastpartiklar per kubikmeter – vi hittar mellan 100 och 100 000 per kubikmeter!

Se rapporten i denna länk.

Tack till Bo Svärd och KIMO som  initierade undersökningen! Det är inte roligt att hitta nya miljöproblem men det är bra att vi kan visa på dess existens och fortsätta undersöka riskerna med förekomsten av mänskligt avfall i havet.


* Kommunenes internasjonale miljøorganisasjon som i Sverige består av 14 medlemskommuner runt västerhavet