Om Fredrik

Marinbiolog med specialitet plankton och utveckling av marin miljöteknik. Det ni! En smal nisch som passar mig ypperligt. Disputerade på institutionen för marin ekologi/marin botanik vid Göteborgs Universitet med en avhandling handlandes om planktonekologi och en ny art av parasit i dinoflagellaten Dinophysis. Startade 2001 det marina kunskapsföretaget N-research som idag består av tre marinbiologer. Våra uppdrag omfattar tester av vattenrenare, tex oljeseparatorer samt barlastvattenrenare, tester av båtbottenfärg och miljöutredningar.

Subjektiv forskning?

Jämför dessa två meningar:

”Däckspartiklar är främst ett problem i (botten-)sediment då de är tyngre än vatten”

”Däckspartiklar förekommer främst i (botten-)sediment då de är tyngre än vatten”

Det är så lätt för moderna forskare att lägga in subjektiva beskrivningsord ”problem” i detta fallet även om man inte har belägg för det. Det sitter i ryggraden hos modernt utbildade naturvetare och biologer.
Men vi forskare lär oss att inte använda subjektiva värdeord. Ändå gör vi det.

Den översta textraden kommer från en vetenskaplig rapport av mikroplastforskare. Den undre raden är mitt förslag på ett neutralt påstående.

Givetvis gäller även detta än mer för vetenskapliga kommunikatörer och journalister. Tyvärr.

Mikroskräpspartiklar

Are reviewpapers as good as we think?

Utvalda

I read a newstext from Swedish Radio today. It was about underwater noise and I read the news with interest. It was a standard journalist reportage interviewing a marine biologist on a new scientific paper and to get a Swedish pitch on the scientific news.

The scientific paper was about underwater noise and it was a review paper. The ”review” means, as it clearly says, that the paper is reviewing the present status of a research field. Of course it can be a non-academic review as well, but my interest are in the academic/scientific ones since they affect our society’s present view of many topics.

Reviews can summarise major advances in established fields or summarise what is known in a new field.

But anyhow, why am I criticising the art of review-writing now?

Two harbour seals on a small islet outside Lysekil, Sweden. The observation that awoke my interest in the review paper is that marine mammals in this area are thriving and are increasing their population – even if the area are heavily affected by underwater noise.

The epiphany is ”Hey, how am I going to relate to this enormous chunk of literature cited and summarised?” Can anyone do it? I can’t even try to have an intellectual talk about it since the authors, 25 authors in all, are citing 140 references without feeling the strong peer pressure to read the literature they are citing. And that is out of the question 🙂

But what happens if the authors are biased? No, I am NOT saying that they are. I am only saying that they might be biased. What happens is, that it is very hard for a competent peer scientist to point at a potential flaw in the reasoning. If the scientific criticism is wright or wrong is not important – it will be very hard for anyone to win the argument since the review is so massively overdone. Then the standard critical scientific discussion will be unbalanced in favour for the heavy-writers. Most possibly their paper will be widely acknowledged and no balancing voices will be heard.

It was evident in the newstext:

-” This paper comes with proof, a large and overwhelming proof that underwater noise affects the life in the sea” says marine biologist NN at the Swedish Defence Research Agency. (translated from Swedish).

Yes. But what if they are wrong?

Good science is open for criticism – it is fundamental. Review papers are hard to criticise but are extremely easy to cite as proofs by media and politicians.

Skummande vatten

Vitt skum på havsytan är ett vanligt vårfenomen.

Det är inget farligt och det beror oftast på att smältvatten, eller regnvatten, rinner ut i havet. I detta vatten som kommer från floder och bäckar ansamlas olika humusämnen (kolinnehållande ämnen som inte bryts ner och färgar insjöar och år bruna) vilka i sin tur kan ge upphov till skumbildning på havsytan när det rörs om av vågor och strömmar.

Att det ansamlas inne i vikar och hamnar är för att strömmarna går i virvlar där och låter just flytande partiklar (såsom flytande plastskräp, tång och skum) stannar kvar där utan att flyta iväg igen.

Ibland kan skummet beror på plankton som förekommer i höga tätheter och släpper ut kolämnen som bildar skum. Blir vattnet färgat av plankton kallar man att plankton blommar, och oftast är halterna då över 1 miljon celler per liter – ibland upp till ett halv miljard per liter av de minsta planktona.

 

En kiselalg bland lite skrufs. Foto från Pinneviken, Lysekil, 2019-02-23. Skrufs är den bilogiska termen för skräp, nedbrytningspartiklar och mineralkorn – d.v.s. allt som inte är av intresse

 

Bra medhjälpare för planktonprovtagningen. Håven består av en duk av nylon med öppningar på 0,01 mm.

Jul i havet

Nu blåser den kalla decembervinden kallare än på länge. I alla fall känns det så när man sitter inne i värmen och ser på bilder från sommaren.

Men även om hela ekosystemet på land har tagit semester så sjuder det av liv i havet. Faktiskt tvärtom mot vad många tror. Främst är det de encelliga organismerna som fortsätter att växa fastän solljuset knappt räcker till, och det är för att många av dom inte lever av solljus allena. Dessa encelliga organismer är vad man kallar heterotrofa vilket innebär att de kan äta upp bakterier eller andra plankton (vi människor är därför klassiska heterotrofer) eller så kan flera av dom ta upp lösta kolämnen ur havet. Typ kolhydrater och liknande. Vissa är till och med så fiffigt funtade att de kan växla mellan att leva av solljus eller att leva av andra kolkällor. Dom kan alltså kombinera det bästa av två världar – leva av solljus när det finns tillgängligt i överskott och leva av äta andra plankton när solljuset har minskat för säsongen.

Så några av de encelliga plankton som blommar vid juletid är just de som kan blanda mellan livsstilarna. Dinoflagellaten Ceratium fusus som syns nedan är ett bra exempel på det.

Dinoflagellaten Ceratium fusus

Dinoflagellaten Ceratium fusus. En av våra mindre kända julblommor.

Det finns givetvis mycket mer spännande att säga om hur encelliga organismer lever i havet.
Men som en liten julhälsningar från fjordliv får detta räcka.

 

GOD JUL

… och så en liten sommarblomma för oss som längtar till sommaren

Sommarblomma

Nyponros

 

Provtagning i yttre Skagerrak

Under oktober och november fick vi i uppdrag att tillsammans med Institute of Marine Research i Flødevigen att hjälpa norska KLIF (Klima og Forurensningsdirektoratet) med att studera mikroskopiska föroreningar. Tokten gick från Arendal till Hirtshals och tillbaka och vi kunde ta prover på nästan tio stationer under två utfärder. Även om vinden var stark och vågorna höga är det alltid fantastiskt att vara ute på havet i en ordentlig båt – tro’t om ni vill även om det gungar hela tiden.

Lutande akterskepp
Till denna turen hade vi äntligen fått klart den sjätte generationens vattenprovtagare. Vi har tidigare haft stora problem med kontaminering  av proverna från luftburet damm, tex texteilfibrer av polyester och bomull.

Nu äntligen hade vi en provtagare som uppvisade mycket lite kontamination och där vi även kunde mäta kontaminationen genom kontrollprover.  Det är nu det börjar känns det som – först en pålitlig provtagning därefter undersöka världen (det är inget måste att det skall ske i den ordningen – men det underlättar, annars får man göra undersökningen två gånger som nu;-)

Provtagare för mikropartiklar

Provtagaren sänks är i princip en vattentät låda vari en 12V pump sitter som suger vattnet havsvatten igenom ett fint filter (10 mikron) som sitter i den rostfria hållaren som syns på bilden ovan. Vattenvolymen mäts av en elektronisk flödesmätare på vägen ut så att vi kan kalkylera antalet partiklar per liter.

Resultatet blev … speciellt. Vi hittade stora mängder (subjektivt påstående) av svarta partiklar vilka vi initialt har identifierat till organiska partiklar, möjligtsvis flygaska.

Vi fortsätter med analyserna och återkommer med resultaten när de offentliggörs av KLIF.

Avslutar med några vackra bilder från Hirtshals.

Stranden i Hirtshals

Alger och skräp

Hirtshals strand 2

Nyheter kring mikroskopiska plastpartiklar

Vi har ett pågående projekt med mikroskopiska antropogena partiklar som Naturvårdsverket finansierar. Detta initierades ursprungligen av KIMO Sverige som ville veta om vi har lika mycket mikroskopiska plastpartiklar som forskare har hittat i engelska vatten samt Stilla havet.
Detta har vi studerat i omgångar under tre år och just nu analyserar proverna som vi tog runt svenska vatten med Argos.

Vad nytt?

Tidigare har vi hittat många fibrer i proverna som bestod av plast (nylon) eller av bomull/ylle. Detta analyserar vi på SP i Borås med ett avancerat mikroskop – FTIR. Vi har hela tiden funderat på om det kan vara kontamination – och andra forskare har även varit inne på det spåret.

Det vi ser i våra prover som vi analyserar nu är att vi inte hittar textilfibrer i någon större utsträckning! Detta innebär att de fibrer vi analyserat tidigare  var kontamination under provtagningen.  Detta märks tydligt med den nyutvecklade provtagaren samt att vi nu använder bättre ”blanker” eller metodkontroller som det även kan kallas.

Men det  är svårt att ta prover utan kontamination då vi har fibrer och mikropartiklar runt oss hela tiden. Våra kläder avger dessa hela tiden och de fastnar som damm på alla ytor. När vi studerade utrustningens alla delar under lupp såg vi att det fastnat dammfibrer nästan överallt.

Bra va? Det innebär att de halter av mikroskopiska partiklar som vi tidigare rapporterat kan vi, med förbättrade provtagningsmetoder, skriva ner i antal.

Dock hittar vi betydligt mer små svarta partiklar än tidigare då vi nu använder ett filter med 10 mikrometers porer jämfört med tidigare håvens 20 mikrometer.

Men vad materialet är i de svarta partiklarna kan vi inte säga förrän vi varit på SP och analyserat igen.

Svart mikroskopisk partikel

Nystart för bloggen

Efter att en databaskoppling strulat är nu bloggen uppe igen. Skönt.
Och med det inleds en ny tid för bloggen!
Detta då alla N-research medarbetare är nya redaktörer på bloggen och kommer att skriva inlägg om livet i havet.
Detta skall bli mycket spännande då Katja och Kerstin har lite andra bakgrunder inom det marina än vad jag har. Kerstin är en mycket erfaren marin ekotoxikolog och har mycket att lära oss alla kring effekter och förekomster av gifter i havet. Katja har, förutom en bakgrund som marin ekolog, även en bakgrund som miljö och hälsoskyddsinspektör vilket ger henne en mycket bra erfarenhet att kommentera samhällets skydd kring den marina miljön.