Miljögifter och diabetes

Ännu en rapport som visar på kopplingen mellan nya kemikalier och sjukdomar.

http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/sambandmellanperfluoreradeamnenochdiabetes.5.199b927a142ea1fe124a7.html

Forskarna hittade samband mellan den allmänt förekommande kemikaliegruppen perfluorerade ämnen och störningar i insulinproduktion, dvs diabetes. Perfluorerade ämnen används främst för att göra textilier vatten- och smutsavvisande men även i många andra produkter.

Perfluorerade ämnen började användas under femtiotalet och under sjuttiotalet började man upptäcka kemikalierna i blodet på patienter. Ämnesgruppen är klassad som ett persistent organiskt miljögift av FN.

Vi vet sedan tidigare att kemikalier i ämnesgruppen kan orsaka cancer och har hormonstörande effekter.

Så den senaste undersökningen från forskarna i Uppsala är ännu ett bevis på att samhället måste våga ta tag i riskerna med nya miljögifter – även om vi inte kan impregnera våra regnkläder lika billigt.

Öronmanet - numera ovanlig Vi tar inte riskerna med de nya kemikalierna på tillräckligt stort allvar – och vi har tyvärr ingen aning om synliga förändringar i miljön, tex försvinnandet av öronmaneten ovan, har samband med förekomster av nya miljögifter.

 

Krafttag nu!

 

Skräp i havet – besök vår undersökning i Lysekil

Hur mycket marint skräp finns det i en gästhamn?

Under Västerhavsveckan i Lysekil studerar forskare från IVL Svenska Miljöinstitutet hur mycket marint skräp det finns i hamnvattnet. Syftet är att belysa nedskräpningens risker och visa på källorna till skräpet samt komma med förslag på hur samhället kan minska denna nedskräpning.

IVL undersöker hamnmiljön under onsdag och torsdag denna vecka (11:00 till 16:00) och sammanställer resultaten till en pressträff fredag klockan 15:00.

Journalister och intresserade inbjuds att delta både i provtagning och analyserna.

 

Kontaktperson

Fredrik Norén, IVL Svenska Miljöinstiutet,

031-708 65 05

vxl.: 08-598 563 00

www.ivl.se

 

Skäp i havet

Fimpar och frigolit i dagvatten efter ett skyfall

 

Micro-litter and microplastic

Here comes a letter I wrote to a colleague in the field of microplastics as a respons to his ideas for a presentation of his. It could be interesting for some of you.

Dear colleague!

Thank you for your question.
Tricky question – and I am not sure that my ideas is in line with yours 😉 But I will gladly answer in some way.

First of all I am not sure anymore that micro-plastic is such a great environmental problem… But it is always a matter of size of the litter:
1. if the litter is large (larger than ~1dm) it is mostly a littering problem on bottoms and on shores since no animals eats large litter particles. But by saying this I am aware that I have very little knowledge of the flow of plastic additives (BPA, ftalates, flame retardants, etc) or monomers from the plastic litter to the environment. 
2. If the plastic litter is smaller (1dm – 0,1 cm) it is a known problem and a hazard to the wildlife. Birds, fishes are caused harm. I think this is a well-known fact. But still it is effects only on those species that eats those particles and not general effects.
3. If the particle is small (1mm -10um -> nanometers) we have no idea about the hazards. At least not a consensus within the scientific community – but that is due to very few studies done. The particles could as well go through the animal without harm or be taken care of by the animals own de-littering mechanisms ( I am thinking of the Mytilus edulis production of pseudo-faeces). Those animals lives with large amounts of natural litter, such as cellulose, detritus, sand grain and sediment grains.
And is plastic the worst material? Could bio-degradable materials (paper, wool, cotton, cellulose polymers etc) be even more harmful since they are broken down in the stomach by bacteria and then leave the harmful substances inside the organisms? The process is driven by concentration gradients and the fugacity of harmful substances inside animals and plastics that is not broken down could as well collect organic pollutants from the animal in the passage through the gut. I am aware of papers that can measure POP transport into animals from spiked plastic. But still we need to study it better.

I think that the most important thing is to:
a. Develop cleaning technology for storm-water run-off and municipal waste water treatments. Since most of the particles we find in the sea is textile fibers (both polyester and natural material as wool and cotton)
b. Teach people to take care of their waste. Every generation needs to be learned proper care of our common environment. Litter in the city will often become litter in the sea.
c. Criminalize littering (it is done but could be implemented better)
d. I don’t think stopping plastic production is a good way forward, but my proposals are only slight different:
Stop addition of harmful additives in plastic polymers, textiles and even biodegradable material! It is not the plastic itself that are the problem – it is the additives (according to me and my colleague Kerstin Magnusson). A much stricter law against harmful additives, colours and pigments must be evolved. This will also improve human health in a large scale since we know there is endocrine/hormonal problems from the very same substances. I would argue that this point is the most important of all.

But I am willing to change my mind when we get more information from scientific work. On micro-plastics I really miss real data on occurrence and effects.
We still use our sampling method that can produce blank samples and quantify the contamination during sampling. We often se plastic particles from ship-hull epoxy and ship antifouling paint that are from the research vessel itself. And I am a little bit critic to the use of ordinary plankton-nets as sampling equipment since we can’t make blanks with that method.

My basic opinion is of course that we should have no anthropogenic harmful particles/litter in the sea. But at the moment I am not sure that microplastic is such an import problem compared to heavy metals and toxic substances (TBT, PAHs, PCB, dioxins and all the new substances – medicines, hormones, PFOS/PFAS, etc, etc, etc)

Microscopic fibers

Are plastic more harmful than wool fibers?

 

Lite musslor i år?

Flera vänner har kommenterat att det verkar vara lite blåmusslor i år. Det märks nu på sommaren när barnen skall ha blåmusslor till krabbfisket.

Själv har jag inte märkt det då jag mest snorklar och ser gott om stora blåmusslor på bottnarna. Men frågorna fick mig att fundera på om det kunde ligga något i det hela – oftast gör det ju det.

Orsaken till att det är mindre musslor i år i vattenbrynet är att det har varit två isvintrat i rad. Då försvinner de flesta musslorna som skrapas bort av isen. Och med musslorna försvinner även sjöstjärnorna som äter av musslorna, vilket en observant observatör observerade.Blåmussel larver

Men även om blåmusslorna har tagit stryk i ytan är det ingen fara för dem. Blåmusslor är mästare på att föröka sig och larverna sprids långa sträckor då de är planktoniska, dvs svävande, i två-tre veckor. Det är ganska slumpartat om larverna vinner konkurrensen om plats på våren och sommaren, det finns många andra marina djur som vill sätta sig på alla lämpliga ytor. I år noterade jag att havstulpanerna verkar ha vunnit det lokala derbyt på Stångehuvuds yttersta spets men det fanns tusentals med små, centimeterstora musslor vilka satt inne i skrevorna.

Så blir det ingen isvinter i år så är dom säkert tillbaka nästa år igen.

 

 

Hormonstörande ämnen stör våra hormoner

Våra barn och ungdomar får en allt tidigare pubertet. Något som både forskning och min vän läraren kan vittna om. Och detta är säkert kopplat till att danska mäns fertilitet sjunker beroende på bekämpningsämnen i grundvatten.
Orsaken är att ämnen som liknar våra naturliga hormoner ökar i vår omgivning. Det kanske inte är ett ämne i sig självt som är boven – utan samverkan mellan tiotals, ja hundratals, olika ämnen som vart och ett ger våra barns kroppar en skjuts framåt mot en för tidig pubertet. Vad som händer med våra vuxna kroppar vet jag inte på rak hand, men det är nog inte på den positiva skalan.

Vi vet detta! Ändå vill man inte ta krafttag mot dessa miljögifter – och nu pratar jag inte bisfenol A specifikt. Var femte år (ett påstående baserat på känsla) tillsätts en utredning som gång efter gång visar på att det finns risker med många ämnen. Men det vet vi ju redan!!!

Det ger en känsla av handlingskraft att tillsätta utredningar kring redan utredda risker. Men inga lösningar.

Vår oro för våra barns hälsa och välbefinnande skall tas på allvar. De plasttillverkare som är först ut på marknaden med nya plaster utan mjukgörare eller med lägre läckage av bisfenol A kan vinna marknadsandelar. Jag vill i alla fall tro på att marknadskrafterna och uppfinningsrika problemlösande företag kommer med lösningar. För deras barns skull om inte annat.

En vacker havstulpan

Havstulpaner är vackra men oönskade

 

Valet av bild baseras på att vi fortfarande kan mäta upp höga halter av det hormonstörande ämnet TBT i flera småbåtshamnar. Man vet att honsnäckor utvecklar penis och blir sterila. Läs mer här.

Sedan har vi de andra stora grupperna av hormonstörande ämnen – ftalater (mjukgörare i plaster), POC [klororganiska ämnen) samt PFOS (teflonämnen) vilka är förträffliga i produkten. Men inte i de djur där de till slut hamnar. Läs mer här.

Vi har inte diskuterat miljögifter speciellt aktivt de senaste tjugo åren. Men nu är det dags igen!

 

 

 

Vårblomning i Gullmarsfjorden

Idag var den inre delen av hamnen extra brun och det tyder nästan alltid på att det är gott om växtplankton i havet. Är det brunt kan det i och för sig även vara brunt, humöst, färskvatten som kommer med regn och smältvatten. Men idag var det en riktig god vårblomning.
Ett vårtecken så gott som något.

Förra veckan var de de gamla vanliga kiselaglerna som förekom rikligt men denna veckan var det något mer ovanligt – euglenoiden Eutreptiella braarudii.

Trots sin rikedom på små gröna kloroplaster (den kan alltså fotosyntetisera), vilka syns tydligt i bilderna, har den också två eller fyra flageller som den kan simma runt med. Antagligen för att hela tiden komma upp mot ytan för att fånga solljus men inte för ytligt och därigenom skada sig på för starkt UV ljus.

Eutreptiella braarudiiJag har inte mätt antalet Eutreptiella per liter men gissar på några miljoner per liter. En tumregel verkar vara att vattnet börjar färgas av plankton vid en täthet på cirka 1 miljoon per liter.

Eutreptiella braarudii Eutreptiella braarudi Så kittlar det på tungan när du vinterbadar, kan det vara en Eutreptiella.

 

 

 

Jul i havet

Nu blåser den kalla decembervinden kallare än på länge. I alla fall känns det så när man sitter inne i värmen och ser på bilder från sommaren.

Men även om hela ekosystemet på land har tagit semester så sjuder det av liv i havet. Faktiskt tvärtom mot vad många tror. Främst är det de encelliga organismerna som fortsätter att växa fastän solljuset knappt räcker till, och det är för att många av dom inte lever av solljus allena. Dessa encelliga organismer är vad man kallar heterotrofa vilket innebär att de kan äta upp bakterier eller andra plankton (vi människor är därför klassiska heterotrofer) eller så kan flera av dom ta upp lösta kolämnen ur havet. Typ kolhydrater och liknande. Vissa är till och med så fiffigt funtade att de kan växla mellan att leva av solljus eller att leva av andra kolkällor. Dom kan alltså kombinera det bästa av två världar – leva av solljus när det finns tillgängligt i överskott och leva av äta andra plankton när solljuset har minskat för säsongen.

Så några av de encelliga plankton som blommar vid juletid är just de som kan blanda mellan livsstilarna. Dinoflagellaten Ceratium fusus som syns nedan är ett bra exempel på det.

Dinoflagellaten Ceratium fusus

Dinoflagellaten Ceratium fusus. En av våra mindre kända julblommor.

Det finns givetvis mycket mer spännande att säga om hur encelliga organismer lever i havet.
Men som en liten julhälsningar från fjordliv får detta räcka.

 

GOD JUL

… och så en liten sommarblomma för oss som längtar till sommaren

Sommarblomma

Nyponros

 

En blöt länk – undervattenskamera i gullmaren

Denna undervattenskamera måste bara rekommenderas för alla som är intresserade av livet under ytan:

http://uw-observatory.loven.gu.se/uw1.shtml

Just i kväll är det mycket småtorsk vilket är mycket roligt. Hoppas dom stannar vid kusten och inte simmar ut i nordsjön. Orsaken till det skulle vara att de kommer som små larver från Nordsjöpopulationen och driver med strömmarna in mot våra kuster, och att de efter ett år (osäker på exakt ålder) simmar tillbaka till Nordsjön.

Så håll tummarna för att de trivs i  våra vatten.

Länken nedan öppnas i din mediaspelare (antagligen windows media player)

UW observatory Kristineberg Marina Forskningsstation

 

 

 

Brunt ofarligt vatten

Som en kommentar på mitt eget inlägg om vad det är som orsakar det bruna vattnet i Gullmarsfjorden just nu måste jag säga att det är väldigt lite Lingulodinium i vattnet 😉

Jag tänkte att jag skulle kolla om det fanns PST gifter i vattnet med hjälp av en god vän på universitetet som kan analysera dylika saker, och sagt och gjort var tre prover tagna. Men när jag analyserade proverna på vilka organismer som blommade visade det sig att det var en helt vanlig Ceratium blomning. Och Ceratium är en mycket vanlig dinoflagellat, dvs, encelligt växtplankton som är lite brunaktigt i färgen.

Och dessa alger har aldrig rapporterats vara farliga. Så hummerfiskare  – det är bara att sumpa på!

Tre donflagellater i GullmarsfjordeBilden ovan visar tre dinoflagellater från Gullmarsfjorden fredagen den 29:e september. Från vänster: DInophysis acuta, Lingulodinium polyedrum samt Ceratium furca. Fokus ligger som sagt på LIngulodinium i denna bilden och dess diameter är cirka 50 mikron, 0,05 mm. Förstoring 630 gånger.

Vattentemperatur i Gullmaren och sjöpungsodling

Från kontorsfönstret ser vi ut över ett bistert vinterväder på Gullmaren denna dag före julafton.

För att se vattentemperaturen i fjorden kan man gå in på Kristinebergs hemsida och leta upp deras väderstation on-line:

http://www.weather.loven.gu.se/

Tyvärr verkar inte vattentemperaturen fungera idag. Men det står just nu -12 grader och östlig vind, 8 sekundmeter.

Då vi har fått ett uppdrag i att studera de ekologiska effekterna av ascidieodling (sjöpungsodling på svenska) så letar vi aktivt efter en bra arbetsbåt att ha på vintern. Stabil, trygg och snabb med hytt för all elektronisk utrustning och värme… Det är bara att inse att vinterarbete på havet kräver sin utrustning.

Bifogar en länk på bilder från en musselodling utanför Lysekil som är överväxt av sjöpungar. Detta är ett mycket stort besvär för musselodlaren som har investerat stora pengar i tid och material för att odla musslor.

http://picasaweb.google.com/PicturesfromNresearch/20100917CionaTralebergskileLysekil#

Sjöpungar - ascidier på musselodling utanför Lysekil

Med detta sagt önskar vi god jul!