Murar runt forskningsresultaten?

Att läsa en vetenskaplig artikel kostar mellan 25 och 35 $
I dessa tider med kreationism och allmän vetenskaplig villfarelse – skall inte vi forskare vara glada att folk vill ta av sin fritid för att läsa om våra resultat?

Lösningen kallas Open acess och innebär att publikationerna är fritt och gratis tillgängliga – för alla. Nu börjar nationella forskningsfinansiärer kräva det av dem som får forskningsstöd  vilket är mycket bra.

För är det inte konstigt att de som skapar kunskap gör nästan hela arbetet och sedan skördar förläggarna hem förtjänsten. Forskarna genomför forskningen, oftast med statliga medel, de granskar därefter varandras texter utan ersättning, på arbetstid oftast betalad av staten, och sedan kan de få prenumerera på tidskrifterna via sina universitetsbibliotek för en nätt slant.

Som exempel kan nämnas en riktig dyr: Marine Ecology Progress Series, € 4975 per år (en 10% höjning sedan 2012), men det finns givetvis billigare runt €1000 per år ner till de riktigt billiga på ~€200 som Science och Nature.

Men vill man bara köpa lösnummer av en artikel brukar det kosta runt 20-40 USD.

Jag tror inte att det är denna väg vi skall gå om vi vill stimulera näringslivet att utveckla ny miljöteknik. Jag är helt övertygad om att fritt tillgängliga forksningsresulttat är en rik och mycket bra källa att ösa ur för entreprenörer och innovatörer.

Så en uppmaning till alla forskningsfinansiärer och forskare – fortsätt med open access och fortsätt kräv open access.

På så sätt bekämpar vi den spirande anti-naturvetanskapligheten samt stöttar samhällets möjlighet att själva dra sina slutsatser av nya och gamla forskningsrön.

 

Ålgräs - Zostera marina

Kunskap om havsekosystem: 20USD

 

 

 

 

Provtagning i yttre Skagerrak

Under oktober och november fick vi i uppdrag att tillsammans med Institute of Marine Research i Flødevigen att hjälpa norska KLIF (Klima og Forurensningsdirektoratet) med att studera mikroskopiska föroreningar. Tokten gick från Arendal till Hirtshals och tillbaka och vi kunde ta prover på nästan tio stationer under två utfärder. Även om vinden var stark och vågorna höga är det alltid fantastiskt att vara ute på havet i en ordentlig båt – tro’t om ni vill även om det gungar hela tiden.

Lutande akterskepp
Till denna turen hade vi äntligen fått klart den sjätte generationens vattenprovtagare. Vi har tidigare haft stora problem med kontaminering  av proverna från luftburet damm, tex texteilfibrer av polyester och bomull.

Nu äntligen hade vi en provtagare som uppvisade mycket lite kontamination och där vi även kunde mäta kontaminationen genom kontrollprover.  Det är nu det börjar känns det som – först en pålitlig provtagning därefter undersöka världen (det är inget måste att det skall ske i den ordningen – men det underlättar, annars får man göra undersökningen två gånger som nu;-)

Provtagare för mikropartiklar

Provtagaren sänks är i princip en vattentät låda vari en 12V pump sitter som suger vattnet havsvatten igenom ett fint filter (10 mikron) som sitter i den rostfria hållaren som syns på bilden ovan. Vattenvolymen mäts av en elektronisk flödesmätare på vägen ut så att vi kan kalkylera antalet partiklar per liter.

Resultatet blev … speciellt. Vi hittade stora mängder (subjektivt påstående) av svarta partiklar vilka vi initialt har identifierat till organiska partiklar, möjligtsvis flygaska.

Vi fortsätter med analyserna och återkommer med resultaten när de offentliggörs av KLIF.

Avslutar med några vackra bilder från Hirtshals.

Stranden i Hirtshals

Alger och skräp

Hirtshals strand 2

Nyheter kring mikroskopiska plastpartiklar

Vi har ett pågående projekt med mikroskopiska antropogena partiklar som Naturvårdsverket finansierar. Detta initierades ursprungligen av KIMO Sverige som ville veta om vi har lika mycket mikroskopiska plastpartiklar som forskare har hittat i engelska vatten samt Stilla havet.
Detta har vi studerat i omgångar under tre år och just nu analyserar proverna som vi tog runt svenska vatten med Argos.

Vad nytt?

Tidigare har vi hittat många fibrer i proverna som bestod av plast (nylon) eller av bomull/ylle. Detta analyserar vi på SP i Borås med ett avancerat mikroskop – FTIR. Vi har hela tiden funderat på om det kan vara kontamination – och andra forskare har även varit inne på det spåret.

Det vi ser i våra prover som vi analyserar nu är att vi inte hittar textilfibrer i någon större utsträckning! Detta innebär att de fibrer vi analyserat tidigare  var kontamination under provtagningen.  Detta märks tydligt med den nyutvecklade provtagaren samt att vi nu använder bättre ”blanker” eller metodkontroller som det även kan kallas.

Men det  är svårt att ta prover utan kontamination då vi har fibrer och mikropartiklar runt oss hela tiden. Våra kläder avger dessa hela tiden och de fastnar som damm på alla ytor. När vi studerade utrustningens alla delar under lupp såg vi att det fastnat dammfibrer nästan överallt.

Bra va? Det innebär att de halter av mikroskopiska partiklar som vi tidigare rapporterat kan vi, med förbättrade provtagningsmetoder, skriva ner i antal.

Dock hittar vi betydligt mer små svarta partiklar än tidigare då vi nu använder ett filter med 10 mikrometers porer jämfört med tidigare håvens 20 mikrometer.

Men vad materialet är i de svarta partiklarna kan vi inte säga förrän vi varit på SP och analyserat igen.

Svart mikroskopisk partikel

Försurning av havet – inte bara negativt

Dr Sam Dupont med kollegor på Kristinebergs Marinbiologiska forskningsstation har studerat hur larvbildning hos solsjöstjärnor (Crossaster papposus) påverkas av sänkt pH (fulltext här). Det dom fann var att sjöstjärnelarverna gynnades av sänkt pH. Tvärtemot de rådande hypoteserna kring försurning i havet som säger att organismer med skelett av kalciumkarbonat kommer att få problem med skelettbildningen (läs mer på  denna länk på Havet.nu). Sänkt pH i havet är ju det som förespås när ytvattnet tar upp mer koldioxid från en höjd koncentration av atmosfärisk koldioxid.
Därför känns det mycket skönt att få positiva resultat från forskarna som visar på att det kanske inte är så kritiskt som vi har befarat. I alla fall inte hos just denna arten och i detta försöket.