Små plastpartiklar skadar djur 24 maj kl 12:10 – Vetandets värld | Sveriges Radio

Spännande program om mikroplaster i Vetandets värld.

Små plastpartiklar kan ta sig in i vävnader på djur och orsaka skador och inflammation. Nu görs allt mer för att begränsa utsläppen av plast.

Källa: Små plastpartiklar skadar djur 24 maj kl 12:10 – Vetandets värld | Sveriges Radio

Bra att journalisten tar med olika forskare kring samma tema för att bredda diskussionen.

För mig var det extra spännande att höra Lundaforskarna prata om sin forskning då jag bara har läst deras publicerade artikel innan. Problemet med den artikeln är att de har tillsatt så ohyggligt höga halter av mikroplastpartiklarna. Antalet var i deras undersökning i grova slängar 1000 gånger högre än koncentrationen av virus i vattnet – vilket inte är lågt i sig.
Man kan få negativa effekter av de flesta ämnen, och i detta fallet partiklar, om man bara tillsätter dem i tillräckligt hög koncentration. Det är ju grundläggande kunskap. Tyvärr tror jag att det är fallet i deras undersökning.

Så därför var det verkligen bra att de uttryckligen sa att de inte visste hur de naturliga halterna var samt att de antagligen/möjligen låg över de naturliga halterna.

Och det var bra att journalisten ställde frågan – det är nog första gången som jag hör en vetenskapsjournalist ställa en kritisk fråga inom detta fältet.

 

 

Micro-litter and microplastic

Here comes a letter I wrote to a colleague in the field of microplastics as a respons to his ideas for a presentation of his. It could be interesting for some of you.

Dear colleague!

Thank you for your question.
Tricky question – and I am not sure that my ideas is in line with yours 😉 But I will gladly answer in some way.

First of all I am not sure anymore that micro-plastic is such a great environmental problem… But it is always a matter of size of the litter:
1. if the litter is large (larger than ~1dm) it is mostly a littering problem on bottoms and on shores since no animals eats large litter particles. But by saying this I am aware that I have very little knowledge of the flow of plastic additives (BPA, ftalates, flame retardants, etc) or monomers from the plastic litter to the environment. 
2. If the plastic litter is smaller (1dm – 0,1 cm) it is a known problem and a hazard to the wildlife. Birds, fishes are caused harm. I think this is a well-known fact. But still it is effects only on those species that eats those particles and not general effects.
3. If the particle is small (1mm -10um -> nanometers) we have no idea about the hazards. At least not a consensus within the scientific community – but that is due to very few studies done. The particles could as well go through the animal without harm or be taken care of by the animals own de-littering mechanisms ( I am thinking of the Mytilus edulis production of pseudo-faeces). Those animals lives with large amounts of natural litter, such as cellulose, detritus, sand grain and sediment grains.
And is plastic the worst material? Could bio-degradable materials (paper, wool, cotton, cellulose polymers etc) be even more harmful since they are broken down in the stomach by bacteria and then leave the harmful substances inside the organisms? The process is driven by concentration gradients and the fugacity of harmful substances inside animals and plastics that is not broken down could as well collect organic pollutants from the animal in the passage through the gut. I am aware of papers that can measure POP transport into animals from spiked plastic. But still we need to study it better.

I think that the most important thing is to:
a. Develop cleaning technology for storm-water run-off and municipal waste water treatments. Since most of the particles we find in the sea is textile fibers (both polyester and natural material as wool and cotton)
b. Teach people to take care of their waste. Every generation needs to be learned proper care of our common environment. Litter in the city will often become litter in the sea.
c. Criminalize littering (it is done but could be implemented better)
d. I don’t think stopping plastic production is a good way forward, but my proposals are only slight different:
Stop addition of harmful additives in plastic polymers, textiles and even biodegradable material! It is not the plastic itself that are the problem – it is the additives (according to me and my colleague Kerstin Magnusson). A much stricter law against harmful additives, colours and pigments must be evolved. This will also improve human health in a large scale since we know there is endocrine/hormonal problems from the very same substances. I would argue that this point is the most important of all.

But I am willing to change my mind when we get more information from scientific work. On micro-plastics I really miss real data on occurrence and effects.
We still use our sampling method that can produce blank samples and quantify the contamination during sampling. We often se plastic particles from ship-hull epoxy and ship antifouling paint that are from the research vessel itself. And I am a little bit critic to the use of ordinary plankton-nets as sampling equipment since we can’t make blanks with that method.

My basic opinion is of course that we should have no anthropogenic harmful particles/litter in the sea. But at the moment I am not sure that microplastic is such an import problem compared to heavy metals and toxic substances (TBT, PAHs, PCB, dioxins and all the new substances – medicines, hormones, PFOS/PFAS, etc, etc, etc)

Microscopic fibers

Are plastic more harmful than wool fibers?

 

Mikroskräp i media

Inte för att det är skräp att skriva om skräp. Snarare tvärtom!

Läs gärna en artikel i GP om mikroskopiskt skräp, där vi intervjuas om mikroskräp i havet ( http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.688163-stora-hotet-finns-under-ytan ) eller ladda ner ett pdf-exemplar här.

Det var en bra artikel tycker vi. Balanserad men ändå rak i budskapet att det är ett allvarligt problem med mikroskopiskt skäp – inte bara synligt ”vanligt” skräp.

Därefter gjorde P1 Morgon en uppföljning där vi återigen åker ut till havs och letar strömrosor av skräp, deras fokus var mer på de mikroskopiska partiklarna vilket framgår när man lyssnar på reportaget. Denna länk leder till reportagets websida eller direkt till intervjun med Fredrik Norén eller Naturvårdsverkets Sverker Evans. Länkarna kan öppnas i tex windows mediaplayer.

Plast i havet – På besök i skräpbältet

Efter midsommar hade vi besök av två journalister från GP. Vi åkte ut till något som jag har viljat undersöka länge – nämligen det bälte som bildas mellan Jutska strömmen och Baltiska strömmen/svenska kustströmmen. Precis i denna zon har jag ofta sett massor med plastsskräp när jag har seglat till Danmark från Lysekil. Skulle det finnas även denna gång? Vi hade tyvärr inte tid att rekognosera förekomsten innan journalisterna kom på besök, då arbetsbåten Galathea var på varvet, så besöket skulle bli extra spännande för alla deltagare. Flera seglare som jag har pratat med har sett samma fenomen och en berättade att det var mycket mycket större förr, dvs tjugo trettio år sedan. Detta stämmer även väl med det faktum att det har blivit renare på våra stränder efter att IMO successivt har infört regler för dumpning av avfall till havs.

Storlek cirka 1,5 cm

Bilden ovan kommer inte från vårt besök i förra veckan utan är en äldre bild. Men det var precis samma partiklar som vi hittade i strömrosen. Och det var många partiklar. Många fler än vad vi hittar i övriga prov längs kusten.

Och visst är det onaturligt. IMO regleringarna för sjöfarten har tydligen  inte räckt till. Men det behöver inte komma från sjöfart. Det kan lika gärna komma från vanligt skräp på landbacken som sköljs ut till havs med floder och regnvatten. Det återstår att se.

Vidare återstår det att se om det är farligt i större utrsäckning  – och inte bara en onaturlighet. Vi vet att sjöfågel och fisk äter plastbitar i havet, så risken är tyvärr stor. Men vidare studier får kvantifiera riskerna och ställa dom i proportion mot många andra risker coh påverkan från vårt moderna samhälle.

Provtagning i yttre Skagerrak

Under oktober och november fick vi i uppdrag att tillsammans med Institute of Marine Research i Flødevigen att hjälpa norska KLIF (Klima og Forurensningsdirektoratet) med att studera mikroskopiska föroreningar. Tokten gick från Arendal till Hirtshals och tillbaka och vi kunde ta prover på nästan tio stationer under två utfärder. Även om vinden var stark och vågorna höga är det alltid fantastiskt att vara ute på havet i en ordentlig båt – tro’t om ni vill även om det gungar hela tiden.

Lutande akterskepp
Till denna turen hade vi äntligen fått klart den sjätte generationens vattenprovtagare. Vi har tidigare haft stora problem med kontaminering  av proverna från luftburet damm, tex texteilfibrer av polyester och bomull.

Nu äntligen hade vi en provtagare som uppvisade mycket lite kontamination och där vi även kunde mäta kontaminationen genom kontrollprover.  Det är nu det börjar känns det som – först en pålitlig provtagning därefter undersöka världen (det är inget måste att det skall ske i den ordningen – men det underlättar, annars får man göra undersökningen två gånger som nu;-)

Provtagare för mikropartiklar

Provtagaren sänks är i princip en vattentät låda vari en 12V pump sitter som suger vattnet havsvatten igenom ett fint filter (10 mikron) som sitter i den rostfria hållaren som syns på bilden ovan. Vattenvolymen mäts av en elektronisk flödesmätare på vägen ut så att vi kan kalkylera antalet partiklar per liter.

Resultatet blev … speciellt. Vi hittade stora mängder (subjektivt påstående) av svarta partiklar vilka vi initialt har identifierat till organiska partiklar, möjligtsvis flygaska.

Vi fortsätter med analyserna och återkommer med resultaten när de offentliggörs av KLIF.

Avslutar med några vackra bilder från Hirtshals.

Stranden i Hirtshals

Alger och skräp

Hirtshals strand 2

Nyheter kring mikroskopiska plastpartiklar

Vi har ett pågående projekt med mikroskopiska antropogena partiklar som Naturvårdsverket finansierar. Detta initierades ursprungligen av KIMO Sverige som ville veta om vi har lika mycket mikroskopiska plastpartiklar som forskare har hittat i engelska vatten samt Stilla havet.
Detta har vi studerat i omgångar under tre år och just nu analyserar proverna som vi tog runt svenska vatten med Argos.

Vad nytt?

Tidigare har vi hittat många fibrer i proverna som bestod av plast (nylon) eller av bomull/ylle. Detta analyserar vi på SP i Borås med ett avancerat mikroskop – FTIR. Vi har hela tiden funderat på om det kan vara kontamination – och andra forskare har även varit inne på det spåret.

Det vi ser i våra prover som vi analyserar nu är att vi inte hittar textilfibrer i någon större utsträckning! Detta innebär att de fibrer vi analyserat tidigare  var kontamination under provtagningen.  Detta märks tydligt med den nyutvecklade provtagaren samt att vi nu använder bättre ”blanker” eller metodkontroller som det även kan kallas.

Men det  är svårt att ta prover utan kontamination då vi har fibrer och mikropartiklar runt oss hela tiden. Våra kläder avger dessa hela tiden och de fastnar som damm på alla ytor. När vi studerade utrustningens alla delar under lupp såg vi att det fastnat dammfibrer nästan överallt.

Bra va? Det innebär att de halter av mikroskopiska partiklar som vi tidigare rapporterat kan vi, med förbättrade provtagningsmetoder, skriva ner i antal.

Dock hittar vi betydligt mer små svarta partiklar än tidigare då vi nu använder ett filter med 10 mikrometers porer jämfört med tidigare håvens 20 mikrometer.

Men vad materialet är i de svarta partiklarna kan vi inte säga förrän vi varit på SP och analyserat igen.

Svart mikroskopisk partikel